Resan från helvete
Efter en sista dag i Airlie som betydde återhämtning och bolllekar vid lagunen började vi göra oss redo för bussresan som ska ta oss till nästa destination. En tio timmars nattbuss var det som skulle bli vårt hem för natten med avgång 23.55. Det började med att bussen var 20 min sen, ingen fara, sånt händer ju tänker vi. Trötta som tusan trillar vi ihop på sätet för att äntligen få stänga de små blå. Efter en timma vaknar alla av att de låter som någon sköt mot bussen. Busschauffören hade tagit en sväng för snävt och kört in i ett trafikljus, så fönstret vid sätet framför oss sprack. Det var glas överallt och vi tyckte att de va en självklarhet att vi inte kunde fortsätta köra. Tjejen i sätet hade fått glas över hela sig, glasbitar på golvet och fönstret riskerade att spricka mer. En timmes försening på en mack slutade med att chaffören tejpade över fönstret, borsta av sätet så allt glas kom på golvet och sa att man inte fick luta sig mot fönster. Chockade att vi skulle köra vidare fanns det inte mycket att göra än att sätta sig igen.
Två timmar senare var det dags igen. Vi stanna, för att ta en toapaus tror vi, men icke, det visar sig att de är punka på ena däcket. Toapausen blev en kortis på 3 timmar ungefär innan någon kunde komma med ett nytt däck och byta ut det gamla. Försenade med nästan 4 timmar nu begav vi oss iväg igen, med busschafförens betryggande ord ringande i öronen: Enligt lag får jag inte köra mer egentligen, men men, finns inte mycket att göra.
Nu ska väl resan gå som på räls kan man tycka, men nej. Efter ytterligare en timme var det dags för nästa däck att säga tack och adjö, dags att dö. Mitt ute i ingenstans försöker den stakars busschauffören tillsammans med några andra byta detta däcket. Himmelen passade på att öppna sig då också, för livet älskade oss och skickade ner blixtrar för att fira. Klockan slog 10.00, vilket var klockslaget vi skylla kommit fram till Water Agnes, men då satt vi fortfarande fast mitt ute i ingenstans, med minst fem timmar kvar på vår resa och sprickan i fönster blev bara större och större.
Halv tolv hann klockan bli innan vi fick en ny buss och busschaufför. Han hade lite problem med växlarna men annars så tog han oss igenom de timmar som var kvar på bussresan från helvete...
Kommentarer från er söta läsare.
» P
ÄVENTYR!!! Hoppas att nästa destination blir lugn och behaglig!
» Eve
Hahahah asså hemskt, men kan inte låta bli att skratta lite... Sånt man kommer minnas för livet :D
» JULLAN
HAHAHA skrattade högt när jag läste vissa partier!!
lider förstås med er också för det låter lite som en mördartur. MEN det var riktigt underhållande för en som inte var med!!
Trackback