Apa

På vulkanen fanns det apor. Apor älskar mig. Så mycket att när jag ska ta en bild bredvid den, kollar han på mig, gör ett parningsläte (jag tror den ska anfalla och flyr där ifrån) men istället drar han fram snoppen och börjar ta på sig själv. Skratta eller gråta, de är frågan...


Denna bilden tas en sekund innan apans läte... Charmigt!

Kommentarer från er söta läsare.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback