01.45 ringde alarmet. Utan att ens förstå om vi verkligen sovit (3 timmar) tar vi på oss kläderna, och kryper ut till lobbyn där de hämtar upp oss. Klockan tre får vi frukost/nattkäk/vafan man ska kalla de, en bananpannkakamed te. Sedan började vandringen. Uppåt uppåt uppåt uppåt gick vi, och vulkanen vi besteg blev bara högre och högre kändes det som. När guiderna sa de var 20 minuter kvar, så var det 40. Till nästa viloställe. Klockan fem hade vi nått topp 1, där gav tre av oss sju upp och stannade där för att beskåda soluppgången. Men det fanns en topp till, och går de gå ENDA upp så vill jag banne mig göra det. Sagt och gjort, de skulle ta 20 min sa guiden (vi såg att de inte skulle ta 20 min...) och ungefär 50 minuter senare är vi uppe. Tio i sex. Solen ska sakta vara på väg upp, men det vi befarat hela tiden händer. Molnen och dimman som svept in oss hela vandringen lättar inte. Det syns ingen jävla soluppgång. Vi fryser, är blöta och blir serverade äckliga banantoast och ägg som skulle vara kokade i vulkankokande vatten... Vi är tveksamma om de va det. Tillslut såg vi äntligen lite sol, men var de som vi förväntat oss? Nej! Var de värt de? Njaaa... Hade jag vetat att de inte skulle bli någon soluppgång hade jag nog inte gjort det, men var lite häftigt att vandra mitt i natten. Och kan nu säga att jag bestigit två vulkaner!Lagom pigga runt halv fyra snåret!Soluppgång...Slappa toast och hårdkokta ägg gjorde oss lite gladare!